torsdag, maj 03, 2012

Njutbar blogg???

Jag är hemskt ledsen, att detta inte är vad jag har lovat
"en njutbar blogg", där jag gör inlägg om livets alla
tänkbara njutbara ting...
Just nu är det bara inte särskilt njutbart!!!! 
Jag fick vara kvar ett extra dygn på sjukhuset, pga komplikationer.
Nu är vi hemma, men det känns inte ett skvatt bättre för det.
Jag känner mig handlingsförlamad, har ingen ork,
 men samtidigt sugen på att göra om allt!
Möblera om, flytta, skaffa ett nytt liv...
men ingenting orkar jag ta mig för.
Tyvärr fick jag inte i ordning på min blåsa
 innan jag åkte hem så de var tvungna att sätta en kateter,
 som jag nu ska dras med i fyra dygn...
kanske inte hela världen tänker ni. 
Men jag orkade inte med mer motgångar just nu, 
allt jag ville var att få komma hem och få börja läka, 
sörja och bearbeta allt vi varit med om.
Istället är det nu fokus på ännu en medicinsk grej. 
Om ni har haft kateter någon gång så förstår ni hur man känner sig, 
när de skulle sätta denna, efter alla ingrepp de hade gjort 
på mig där ner de senaste dygnen, 
(med tömning av blåsan, skrapning och 
förlossning) så kändes det som att bli våldtagen.
Nåväl jag ska inte älta detta mera nu, det är som det är. 
Och jag hoppas att blåsan får tid att återhämta sig nu
 och att jag blir av med katetern på lördag...
Tack alla fina vänner för
erat stöd, och tack för alla som
sänt oss fina blomsterbud de senaste dagarna!
Jag ska ta bilder på alla fina arrangemang,
men orken finns inte just nu, så så länge får vi 
fortsätta att njuta av att de står här runt omkring i
lägenheten och sprider underbar doft och lyser
upp vår tillvaro!
Bilden här är tagen förra året, men den är bra fin 
den vilda buketten oxå;)
Kram
Johanna

45 kommentarer:

  1. Johanna, din blogg är fortfarande njutbar. Livet kan vara för djävligt ibland, rent ut sagt. Men att titta in här hos dig gör i vilket fall mig fortfarande glad..mitt i allt. För att du är DU!

    KRAM sötis!

    SvaraRadera
  2. Livet satte krokben för dig, ingen i hela världen väntar sig att du ska orka blogga om annat än det som hänt. Jag tycker så vansinigt synd om dig, en enda människa ska inte behöva ta allt detta. En tröst är att du har din fina man.
    Var rädd om dig vännen
    Kramar
    AnnaMaria

    SvaraRadera
  3. Njutbart är livet självt och ibland går det upp och ibland går det ner och jag tycker det är så fint att du kan skriva om allt ni varit med om. Nu hoppas jag bara att du läker bra både "där nere" och i själen. Man får försöka tänka att ingenting i livet är statiskt utan det förändrar sig hela tiden och då kommer nya insikter och nya förhoppningar och nya möjligheter. Du är fantastisk som du är!
    Kramar Agneta

    SvaraRadera
  4. Din blogg är härligt ärlig! Våra liv består både av glädje och sorg! Och för att må bra så måste man vara ärlig! Vi följer dig och din blogg för att vi gillar dig! Jag hoppas på att du går läka och får tillbaka din ork snart igen. Tänker på dig super mycket! Stora stora kramar cc

    SvaraRadera
  5. Finaste finaste du. Så orättvist livet är! Sitter här och gråter och önskar att det fanns något som jag kunde göra. Vilka fruktansvärda dagar ni fått vara med om. Jag tycker det är fint att du är så öppen och ärlig i din blogg och jag hoppas att den respons du får på något sätt kan finnas som en liten liten tröst mitt i all sorg och kaos.

    Skickar de varmaste styrkekramarna!

    SvaraRadera
  6. Ta saker som dom kommer.
    Inga krav, varken på att vara klämkäck eller något annat.

    Hoppas att du och ni får lugn och ro nu!
    Stor kram Hannis

    SvaraRadera
  7. Usch-har nu läst hela din berättelse och jag tycker livet är så orättvist ibland så jag vill bara skrika rakt ut...
    Jag har upplevt ett missfall då jag också fick veta i första ultraljudet hur det låg till...Känner igen känslorna, tankarna...men jag tycker att det äntligen skulle vara er tur!!! Det gör ont i hela mig när jag tänker på detta och när jag tänker på alla de andra som kämpar och vill så gärna ha barn.
    Mitt blogg-inlägg jag gjorde idag gjorde jag innan jag läste din berättelse så det har inte med dig att göra...Har själv just nu upplevt döden väldigt nära och då börjar man tänka på livet och döden och fundera på sitt eget liv.
    Jag känner verkligen för dig för du verkar vara en underbar och rar människa, fast jag bara läser vad du skriver. Jag hoppas att tiden läker alla sår, men tillåt dig även att sörja, det är viktigt för att sedan orka gå vidare och få kraft att bli helad och glad igen. Kramar till dig.
    //Kristiina

    SvaraRadera
  8. Usch-har nu läst hela din berättelse och jag tycker livet är så orättvist ibland så jag vill bara skrika rakt ut...
    Jag har upplevt ett missfall då jag också fick veta i första ultraljudet hur det låg till...Känner igen känslorna, tankarna...men jag tycker att det äntligen skulle vara er tur!!! Det gör ont i hela mig när jag tänker på detta och när jag tänker på alla de andra som kämpar och vill så gärna ha barn.
    Mitt blogg-inlägg jag gjorde idag gjorde jag innan jag läste din berättelse så det har inte med dig att göra...Har själv just nu upplevt döden väldigt nära och då börjar man tänka på livet och döden och fundera på sitt eget liv.
    Jag känner verkligen för dig för du verkar vara en underbar och rar människa, fast jag bara läser vad du skriver. Jag hoppas att tiden läker alla sår, men tillåt dig även att sörja, det är viktigt för att sedan orka gå vidare och få kraft att bli helad och glad igen. Kramar till dig.
    //Kristiina

    SvaraRadera
  9. Kjære Johanna,så godt du har fått kommet hjem og på sett og vis kan få være deg selv...finne deg selv igjen!!!Og så får du sørge på din måte,uten forstyrrelser.Jeg er så glad du deler dine tanker med oss,- ikke tenkt på at bloggen heter Njutbare Ting for for meg er de beste bloggene de som virkelig byder på seg selv på godt og ondt!!Og du har delt det forferdeligste som kan skje med oss...i har lidd med deg...nå håper vi med deg!!!!Det er njutbart det også,men på et annat vis!Ta hand om deg selv nå fremover...ikke tenk på hva du må gjøre eller bør gjøre...ta dagene og følelsene og lystene som de kommer!!!!
    Toveklem:)

    SvaraRadera
  10. Kära Johanna,
    Livet är inte alltid NJUTBART.
    Du har nu fått uppleva en fruktansvärd händelse
    i ditt liv som du så modigt berättat om,
    jag skriver som Tina din blogg är fortfarande njutbar-
    och det är du som gör den sådan!

    Ta hand om dig låt tiden ha sin gilla gång innan ert liv
    fortsätter. Varma kramar åsa

    SvaraRadera
  11. Allt är ju inte njutbart i livet utan just nu ser ditt/ert liv ut på det här ofantligt tråkiga sättet. Din blogg är kanon att följa, både uppgång och nedgång!
    Såklart inte kul med kateter, vet precis hur det är :(,hoppas ändå du kan börja läka lite i hemmet.

    Sköt om dig,kram Marie-Louise

    SvaraRadera
  12. Nej du någon kateter har jag aldrig haft. Det låter inte roligt i mins öron. Jag förstår att du vill ha lugn och ro nu. Så om vi alla håller tummarna så blir du av med åbäket på lördag.

    Kram

    SvaraRadera
  13. Lilla vän........du har det tufft nu!

    Stor kram fån mig,
    Anneli

    SvaraRadera
  14. Tycker fortrfarand om din blogg..Johanna..!!
    Man måste ibland få skriva av sig..även det som är mest smärtsamt..
    Ibland kan man verkligen undra..varför man måste gå igenom vissa saker..och inte nog med det..utan även med komplikationerna.
    Vet hur du har det med urinblåsan.
    Jag gjorde en skrapning i nov..blev komplikationer..så..jag fick operera bort..äggledarna och en äggstock. Dessutom..kunde jag heller inte tömma blåsan..först inte alls..sedan bara lite..
    men efter ett par dagar löste det sig..av sig själv.
    Jag håller tummarna för att katetern försvinner på lörd.
    Jag vet inte om det kan hjälpa..men för min del..så drack jag mycket..satt..och försökte slappna av..på toa så gott det nu gick.
    Ja du Johanna...även om det är en oerhört tuff tid nu...så vet jag..att man går stärkt ur den..så småningom!!
    Kramar Annika

    SvaraRadera
  15. Jag tror inte att det finns en enda blogg som förblir exakt som man tänkt sig. Det finns en människa bakom som faktiskt har ett riktigt liv där det händer saker som man inte kan förutsäga eller förhindra.
    Jag hoppas dock att du snart kommer på benen och att ditt liv blir njutbart igen.
    Krya på dig! Kram

    SvaraRadera
  16. Jag blir så glad att du tittar in här i din sorg. Kanske, kanske kan du känna vår kärlek och önskan om att du verkligen ska få må bra nu. Jag är så ledsen, tagen och sorgsen över det som har hänt er. Sköt om dig nu vännen! Varmaste kramen Jenny

    SvaraRadera
  17. Varmaste kramar till dig och din man. Det gör ont att läsa om allt det du fått gå igenom. Skriv bara skriv om allt det svåra och jobbiga - det behöver komma ut nu för att sen en dag kunna omvandlas till glädje istället!

    Kram Carina

    SvaraRadera
  18. Å, älskade vän, har nu suttit och läst dina senaste inlägg vad ni har gått igenom. Jag har också förlorat ett barn men kan ändå inte tänka mig hur ni har det just nu. Mina varmaste tankar och kramar till dig!

    kram Mia

    SvaraRadera
  19. Fina du, att du orkar dela med dig om det du gått igenom kan faktiskt vara en hjälp och ett stöd för någon annan. Jag kan bara ana vad ni går igenom men jag tänker på er och hoppas innerligt att du får möjlighet till vila och läkning och möjlighet att bearbeta vad som hänt!
    Kram

    SvaraRadera
  20. Oj vad dina senaste inlägg berör... Sitter här och gråter varje gång jag läser, men det gör inget, för det är livet! Och det går upp och ner, motgångar och flyt, orättvisa och glädje... Jag giller din blogg och den blir bara personlig av att du delar med dig, så tack för det!

    Många styrkekramizar aka

    SvaraRadera
  21. Du är så otrolig som tror att du ska be om ursäkt... Det behövs då rakt inte vi gillar din blogg och livet är så komplicerat ibland. Kram Pia

    SvaraRadera
  22. Kjære søte du!
    ..ikke tenk på bloggen og oss lesere nå!! Kjære deg, tenk på deg selv vennen min!
    Ønsker deg aaaalt godt.

    Gode tanker til deg og dine gulltopp.

    SvaraRadera
  23. Finns ju ingen anledning för dig att be om ursäkt...
    KRAM från mig!

    SvaraRadera
  24. Inte blir allt alltid som man tänkt sig. Tyvärr!!! Jag tycker så himla synd om dig vännen ♥
    Jag förstår mer än väl att du behöver skriva av dig och det ska du absolut göra. Sen om det är njutbart eller ej spelar ingen roll alls!!!

    Styrkekramar Susanne

    SvaraRadera
  25. Kan inte med ord beskriva den sorg jag känner för er! Det ända jag kan göra är att tänka på er. Har sjävl gått igenom IVF och den resan är tuff nog... All kärlek och styrka till er!!!Ta hand om varandra! KRAM

    SvaraRadera
  26. Kan inte med ord beskriva den sorg jag känner för er! Det ända jag kan göra är att tänka på er. Har sjävl gått igenom IVF och den resan är tuff nog... All kärlek och styrka till er!!!Ta hand om varandra! KRAM

    SvaraRadera
  27. Hej Johanna kan inte med ord beskriva vad sorgligt jag tycker allt detta är för er. Inte nog med allt du och Jonas gått igenom så ska du dras med en kateter också, tycker så synd om er. Men hoppas att det blir bättre för er, ni har ju varandra, så var rädda om er, ta väl hand om er. Bamsekram från svärmor.

    SvaraRadera
  28. Kramar till dig vännen. Och vila nu ordentligt och låt tiden läka.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  29. Du sprider glädje och njutning till oss läsare ofta. Nu när du har det svårt och då ni varit med om all detta så är det klart att din fina blogg ändrar fokus för ett tag. Du är ärlig i bloggvärlden det gillar jag. Livet är inte bara rosa och vackert. Efter regn kommer solsken Johanna du om någon bevisar att ensam inte är stark utan att man behöver stöd från folk runtomkring då man har det svårt. varm kram din bloggvän Sofia i HJO

    SvaraRadera
  30. Ta hand om varandra!
    Kram Anita

    SvaraRadera
  31. Tag hand om dig och vila! Njutbart kommer och går precis som lycka! Och din lycka kommer tillbaka till dig! Inte så tröstande i detta nu, kanske, men jag vet att lyckan kommer igen! Jag vet!
    Kram Jenny

    SvaraRadera
  32. älta får man göra hur mycket som helst, det kan var det bästa sättet att släppa och bli fri , men det tar ju ett tag..

    Jag läser vidare i Njutbara Ting, så du vet..

    Kanske kan vi hjälpa varandra, det vet man ju inte..

    Blommor är fantastiska gåvor, ta väl hand om dig..

    // elisabeth i V-by

    SvaraRadera
  33. Fina Johanna. Din blogg är njutbar glöm aldrig det. Och jag njuter varje gång jag är inne.
    Men vad som är vackert att du också speglar livets baksidor. Allt är inte bara inredning och prylar. Livet är så mkt mer, både gott och ont.
    Du är ärlig och öppen, vilket är fantastiskt. Hur många bloggar är inte i ett rosen rött skimmer och allt bara är fantastiskt, jag tror inte på det.
    Så tack för att du är du.
    Ta hand om er nu och var rädda om varandra. Tänker så på dig/er.
    Stora kramar Icka

    SvaraRadera
  34. Men oj, oj, oj rara Johanna. Har läst hela din jobbiga och fruktansvärda berättels nu. Vilken mardrömsupplevelse ni tvingats vara med om. Först tiden med att längta efter att få barn. Och sen detta, som ingen borde få uppleva. De olika beskeden från början, bemötandena, valen och kvalen, beslutet och sen det jobbiga i måndags. Jag har gråtit under tiden jag läst och levt mig in era smärtor. Så jobbigt att med katetern. Hoppas att det löser sig snabbt med kisseriet, så att du får slippa allt sånt och kan få vila ordentilgt. Och läka. Livet är både skört och starkt. Det har ni fått uppleva på ett traumatiskt sätt.

    Skickar här ett stort fång med kramar till dig!
    Ta hand om dig Johanna. Hoppas får vila, andas och bearbeta nu.
    /Charlotte

    SvaraRadera
  35. Fina, fina Johanna!

    Tårarna rinner när jag läste om vad som hänt dig och tänker bara:
    NEJ!
    Det får inte vara sant!
    Är så ledsen för din skull Johanna...INGEN, INGEN, INGEN skulle behöva gå igenom det som du har gjort...
    saknar ord...
    Önskar så att jag kunde göra något...kunde trolla. Du KOMMER att kunna gå vidare även om det inte känns så nu, även om det kommer att vara annorlunda...för det är det ju...ni är ju föräldrar till en liten änglaflicka...som alltid kommer att finnas runt er och beskydda er.. och som är i trygga händer nu...det tror jag. Jag tror oxå att det finns en annan liten själ någonstans som kommer att komma till er, kanske snabbare än du tror.

    Jag förstår att du inte har någon inspiration eller ork eller lust till något just nu...tillåt dig att känna så...kanske lättare sagt än gjort....HOPPAS att du får ta bort din kateter snart iallafall, förstår att det är jobbigt.

    Skickar massor av styrkekramar till dig Johanna!

    Hanna

    SvaraRadera
  36. Fina, fina Johanna!

    Tårarna rinner när jag läste om vad som hänt dig och tänker bara:
    NEJ!
    Det får inte vara sant!
    Är så ledsen för din skull Johanna...INGEN, INGEN, INGEN skulle behöva gå igenom det som du har gjort...
    saknar ord...
    Önskar så att jag kunde göra något...kunde trolla. Du KOMMER att kunna gå vidare även om det inte känns så nu, även om det kommer att vara annorlunda...för det är det ju...ni är ju föräldrar till en liten änglaflicka...som alltid kommer att finnas runt er och beskydda er.. och som är i trygga händer nu...det tror jag. Jag tror oxå att det finns en annan liten själ någonstans som kommer att komma till er, kanske snabbare än du tror.

    Jag förstår att du inte har någon inspiration eller ork eller lust till något just nu...tillåt dig att känna så...kanske lättare sagt än gjort....HOPPAS att du får ta bort din kateter snart iallafall, förstår att det är jobbigt.

    Skickar massor av styrkekramar till dig Johanna!

    Hanna

    SvaraRadera
  37. Sänder massa massa tankar och hoppas att de värmer lite.

    Ta hand om dig/er

    Kram

    SvaraRadera
  38. Du behöver inte för ett ögonblick be om ursäkt för det du skriver. Livet chockar oss ibland och saker och ting måste ta nya vägar. Din blogg är fylld med njutbarheter, om man vill hitta det. Men det du upplever nu kan omöjligt inspirera dig till annat än det som blir.
    Ta hand om dig fina du!
    Tänker på dig!

    SvaraRadera
  39. Det måste kännas fint att få komma hem, mitt i allt kaos. Och ta nu all tid som behövs för att läka, både kroppsligt och mentalt. Efter allt ni har gått igenom är det där med att ha en njutbar blogg det minsta du ska tänka på. Jag tittar in här ändå; tänker på dig och det ni gått igenom flera gånger varje dag.

    KRAM!

    SvaraRadera
  40. känn & älta & var precis som Du är
    & känner, ~ & där Du & Ni tyvärr är,
    för det finns ju inget morfin.

    jag vet nog ganska precis hur
    Du känner Dig, ända in i biten
    med Dina vän som är gravid;
    att Ni skulle dela detta.

    jag önskar att jag kunde göra
    så mycket mer, kunde utföra mirakel,
    men kan bara säga att jag tänker på
    Dig & Er, ~ & önskar Dig all all kärlek
    & styrka & ork & mod.

    stor kram,
    hannah

    SvaraRadera
  41. Åh nej. Jag har varit så uppslukad av mitt den senaste tiden så jag har inte läst några bloggar. Idag hade jag äntligen tid. Kommer in på din och får läsa detta fruktansvärt sorgliga. Fina du. Jag är så ledsen för er skull. Det finns inte så många ord som tröstar i en sådan här stund, men jag skickar en kram och en varm tanke.

    SvaraRadera
  42. Hej...
    Har följt din obeskrivligt tråkiga och outsägligt sorgliga berättelse och önskar dig all lycka i framtiden.
    Beundrar dig för ditt mod att dela med dig av dina upplevelser.Vi är många "här ute" som varit med om liknande katastrofer, där i bland jag
    som förlorade ett tvillingpar i 19:e veckan...det är länge sedan nu(20år) men jag har gått vidare....
    Min erfarenhet då var att det var inget man talade om, men när jag väl var i den fruktansvärda situationen dök det upp folk lite varstans som hade liknande tråkigheter i bagaget.
    Att få prata om hur man mår är jätteviktigt så fortsätt ventilera dina känslor även om de inte är nutbara....
    Många, många kramar och ta hand om er.

    SvaraRadera
  43. Lilla vän...jag blir alldeles förtvivlas över att läsa ad du gått igenom sista tiden, det var ett tag sen jag var inne på din blogg. Så orättvist livet kan vara ibland, jag känner verkligen med er ;) Jag vet vad du går igenom då jag gått igenom samma sak själv att få föda fram ett dött barn i vecka 16...så oerhört tufft! Jag fick dock tre friska barn efter det så ge inte upp...
    massor med tankar och kramar till dig
    Susanne

    SvaraRadera
  44. Men kära vän, det är inte sant! Stackare!

    Kram

    SvaraRadera