lördag, maj 19, 2012

Övermäktiga känslor...

Hittade en dikt som jag hade skrivit till 
vår dotter redan i vecka 8, alltså 9
veckor innan vi fick veta att hon var sjuk...
(innan jag fick ta tabletter som "dödade" henne.)
"Vi älskar dig redan vårt efterlängtade lilla
barn, som vi har väntat på dig, i fyra långa år...
att du nu äntligen växer inuti mig känns helt magiskt!
Vi är så förväntansfulla över att få bli dina föräldrar,
över att få hålla i dig och krama om dig.
Längtan är även stor efter att kunna berätta för ALLA 
och få njuta av graviditeten, men än så länge
är jag så rädd, rädd för att något ska gå fel.... 
Att förlora dig vore som att krossa våra drömmar.
Om du är en flicka eller pojke spelar ingen roll,
vi kommer ändå alltid att älska dig och överösa 
dig med massa kärlek.
Om du kämpar nu så lovar vi att kämpa åt
och för dig i resten av ditt liv"
Åhh nu vet vi att du var en flicka, 
vi gav dig namnet Janet
efter min biologiska mamma 
som du nu har sällskap
med i himmelen, 
tänk att både min älskade mor och
min älskade dotter redan har lämnat mig....
Inte undra på att känslorna jag känner
 bli övermäktiga.

Ni kommer för alltid finnas 
i mitt hjärta

20 kommentarer:

  1. Åh, så fint, bästa Johanna! Skönt att skriva av sig... Kram fina du och sköt om dig! Kram

    SvaraRadera
  2. Jag känner hur mycket kärlek det har i denna dikt ♥

    Dina kännslor kan aldrig försvinna, och den kärlek du har inom dig till er dotter kommer alltid att finnas där!

    Du kan verkligen sätta ord på dinna känslor Johanna. Det är starka inlägg som verkligen berör. Och vi alla känner mycket kärlek för er lilla dotter!

    Önskar dig allt fint denna helg!

    kram ♥CC♥

    SvaraRadera
  3. Så fina ord till er dotter. Jag förstår att sorgen måste vara enorm. Varmaste kramen till er! /Jenny

    SvaraRadera
  4. Så fina ord till er lilla Janet♥

    Varma kramar åsa

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Kära Johanna, så fin dikten var, och så sorgligt att inte era drömmar besannades. Men jag håller tummarna för att ni snart får ert efterlängtade barn. Kram Lisa

    SvaraRadera
  7. Så vackert du skriver om lilla Janet.
    Kramar till dig ♥ Maria

    SvaraRadera
  8. Det kommer dagar då solen lyser och himlen är blå... Då du kommer att skratta och vara glad igen. Livet ÄR en prövning... Ibland kan man undra varför men så är det. <3

    SvaraRadera
  9. Fin dikt Johanna du skrivit till lilla Janet. Livet är inte rättvist alltid, men jag hoppas verkligen ni ska få ert efterlängtade barn en dag. Kram svärmor

    SvaraRadera
  10. Så vackert du skriver.Jag har själv varit där, jag vet hur det känns.
    Kram
    Hanna

    SvaraRadera
  11. Hej! Vilken vacker dikt du skrivit. Jag tänker på dig! Kram

    SvaraRadera
  12. Oj vad det berör att läsa din dikt... Vad fint du skriver och vad synd att lilla Janet inte fick möjligheten att ha er som sina föräldrar!!! Det är inte lätt att förstå sig på livet, vad som är meningen alla gånger...

    Stöööööörsta kraaaamen från aka

    SvaraRadera
  13. Du lever ett tungt skede i ditt liv just nu men det glädjer mig att du innerst inne har en enorm livsglädje trots den stora sorgen och ger inte efter. Ha en fin helg!

    En stor kram till dig
    Sari från Puumuli

    SvaraRadera
  14. Ord som berör. Sitter här nu med en tår i ögat. Fy så tufft du haft det. Känner med dig.

    kram kram Malin

    SvaraRadera
  15. Det är så lessamt så jag har svårt och hitta ord, men det är jättebra att du skriver, att dina känslor kommer ut. Janet var ett så vackert namn.
    ♥kram
    AnnaMaria

    SvaraRadera
  16. Så fint till er lilla Janet. Kram till er.

    SvaraRadera
  17. Du er så dyktig til å sette ord på ting. Mine ord strekker ikke til, så sender deg mange, mange gode klemmer.

    SvaraRadera
  18. Så vackert till er lilla Janet mormor tar hand om henne nu snyft : ( kramar i massor Sofia

    SvaraRadera
  19. Vad fint skrivet Johanna! Jag känner så med er i eran sorg! Pussar och kramar

    SvaraRadera