måndag, oktober 24, 2011

60 timmar!!!!!!

Tjooohooo Lovelies!!!!!
Nu är jag nyvaken - efter att ha varit vaken i 60 timmar....
I lördags morse vaknade jag efter att bara ha sovit i fyra timmar
 och sen var det full fart hela dagen,
på natten sen var jag så orolig att min telefon inte skulle
 ringa och väcka mig på morgon så att jag skulle missa flyget;) 
Vår vanliga väckarkocka är sönder 
och telefonen jag den är INTE alltid pålitlig;)
Så ja, jag var vaken hela natten istället.....
Tänkte att jag kan ju sova på planet, kunde jag det???
Först hamnade bredvid en kvinna som satt och rörde sig i stolen 
hela tiden och var allmänt otrevlig, 
så då lyckades jag en gång, 
och då hamnade framför en liten kille på kanske 3 år som började med 
att härma ett annat litet barn som skrek helt hysteriskt...
jaja tänkte jag det lugnar snart ner sig
gjorde det det? -NÄ!
Den här killen höll liv i planet större delen av resan.
Jag försökte i stället att se film, och på den raden jag satt
 så var vi fyra och den enda monitorn som inte funkade,
 ja det var ju min så klart.
De testade att starta om den 4 gånger, 
och ja det är ju inte som att flygvärdinnorna 
bara har tid för mig på ett stort plan. 
Så ja de första timmarna satt jag och försökte läsa lite.
 Men mina fem tidningar tog snart slut.
Tillslut fick jag en dvd spelare istället. 
Men det vara bara det att då funkade inte hörlurarna, 
så de fick jag oxå byta ett par gånger,
 men det hjälpte inte så jag hittade ett läge
 där jag kunde hälla upp sladden 
så funkade ljudet- inget jobbigt alls;)
Jaha så tog filmen slut, 
och jag fick snällt sitta och vänta
 och vänta på att få låna en ny film...
Så sammanlagt såg jag fyra hyfsat bra filmer, 
under tiden dog batteriet i dvd:n så jag fick byta batteri 
en gång och hela dvdspelaren en gång.
Hihi ja sen åt vi mest hela tiden,
 och jag drack faktiskt ett par gin och tonic 
och ett par glas vin.....för att kunna slappna av lite;)
(Jag pluggar ju vidare just nu för att i framtiden jobba med barn,
 men efter den här resan vet jag inte...
det jobbiga var ju att föräldrarna inte brydde sig att de lät honom hålla på.)
Hmm jaja så där var den resan ialla fall. 
När vi nästan skulle landa var jag såå trött -hela kroppen värkte. 
Nu hade jag ju rest i 18 timmar
 så det var kanske inte så konstigt. 
Väl framme i Los Angeles var det en hel process 
för att komma igenom säkerhetsvakterna, 
tänkte ett tag att de skulle stoppa mig för att
 jag började se lite drogad ut men- jag kom förbi.
Sen kom ju aldrig min väska- fick vänta en timme på
 att den skulle komma, kändes som alla fick ut sin väska, 
 i slutet började jag bli lite hysterisk och insåg att alla hade svarta 
resväskor i min storlek, men så tillslut var den bara där.
Nu ville jag bara åka till hotellet och sova. 
När jag skulle ringa Jonas, för att ta reda på vart jag 
skulle så hade min mobil dött!!!!!
Vad f-n ska jag göra NU??? Hmm det jag visste var att jag skulle till Hollywood...
Och jag trodde att hotellet hette hotell Hollywood,
 så jag försökte få tag i en taxi, 
och det var jag inte ensam om så en skön kö här igen. 
Tillslut satt jag i en taxi till en adress som jag inte visste om den var rätt. 
Efter 40 minuter kom jag fram
 då hade jag inte tillräckligt med cach
 så jag fick pruta lite;) hihi ja så kom jag in på hotellet
 och såg inte en skymt av min kära man.  
Jag frågade i receptionen och han sa 
att han kanske han bor på Hollywood hotel isället? 
Nä jag går ingenstans, bad honom att kolla igen,
 och vet ni då hittade han honom;)
Och ringde efter honom, har aldrig blivit så glad....
Nu kunde man önskat att jag hade kunnat lagt mig ner på sängen
 och sovit, för klockan var ju 10 på morgonen...
men inte här, här var klockan 19 på kvällen 
och vi skulle visst gå ut och käka.
Jaha, oki äta lite snabbt jo men det skulle jag ju med på,
 det var bara det att nu var vi ju mitt inne i Hollywood, 
med allt vad det innebar!!! 
Vi käkade på "Johnny Rockets" en klassisk hamburgebar,
 och sen kollade vi på de berömda stjärnorna 
och allt annat som blinkade och strosade runt. 
Helt plötsligt såg vi "The El Capitan Theatre"
 en stor vacker biograf, där de skulle ha en 4 D film, 
(=utöver den extra dimisionen så var det rök och snöade inne på biografen) 
Fimen vi såg hette "Nightmare Before Christmas". 
Alltså det här stället- var så magiskt fin! 
Utöver salongen så satt det även en man på scenen
 och spelade på en guld orgel i 15 minuter...
hihi ja extra allt kan man säga!!!
Efter denna sköna upplevelse bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellet...
Nu var klockan 16 på em hos er, men 02 på natten här,
det tog ca två sekunder så sov jag.
Och nu efter 7 timmars sömn är jag redo igen;)
Idag ska vi göra Los Angeles gator lite till 
och sen flyger vi till Vegas baby;)
Så i kväll sover vi där.
Hoppas allt är bra med er.
Kram
Johanna

14 kommentarer:

  1. Åh, herregud vilken resa! Ja ja... skönt att du är framme nu då och ha det så gott och ta hand om dej. Arbetet du gjorde är super... ändrade bara teckensnittet, så ska jag lämna in allt snart. Ha det bäst så hörs vi sen, när du kommer hem. Kram

    SvaraRadera
  2. Jag förstår att den resan itne var rolig. Vilka jobbiga föräldrar som itne hade respekt för alla andra ombord på planet.
    Men nu är du ju framme och ska ha en underbar semester!! Shit va spännande att se de stora städerna!!

    Ha det så skönt!!!

    Kramar Petra

    SvaraRadera
  3. Men... Jag har väl rekord på 48 timmar när jag for till Chicago en gång, men hoppas att du får det finfint och sömn däremellan! ♥

    SvaraRadera
  4. Resan låter sååådääär....men magiskt att vara framme sedan. Sätt en ful rosett i någon hemskt gräll färg när du flyger nästa gång, så kan du urskilja just din väska lättare. Tex en bit från en plastpåse. ha det bra. Ser fram emot mer rapporter from over there!!

    SvaraRadera
  5. Hej Johanna tråkigt med resan men nu är du framme.Hoppas allt är bra med er båda, ni får ha det så bra hälsa Jonas kram mamma/svärmor,pappa/svärfar.

    SvaraRadera
  6. Men vilken pärs... Hoppas att du får vila ut nu. Ha så skoj i Vegas!
    Kram Kicki

    SvaraRadera
  7. Phu! Jag blir alldeles matt när jag läser... Men vilka upplevelser du får. Kramar Kicki

    SvaraRadera
  8. Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt dina äventyr på planet, ibland vill det sig inte riktigt. Det är såna där episoder som man kan ha roligt åt många år framåt.
    Ha det nu så bra!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  9. Näää vilken oflax! Men hoppas du har en fin resa trots det! Kram Mia

    SvaraRadera
  10. Spännande spännande .. Njut av allt där .. För där är mycket av allt .. Mina tjejer brukar hälsa på sin pappa i USA ... Flygresan verkade ju varit lite orolig .. Ja jag kan hålla med om att många av dagens föräldrar inte säger till sina barn .. Men en sak ska du veta .. Att jobba med barn är krävande .. Det har jag gjort i snart 30 år .. Det finns tyvärr förliste resurser inom detta område .. Visst är dom Goa såklart , men de kan också vara jobbiga .. Ha det gott over there .. Kram Jeanette. Kallebodalantliv

    SvaraRadera
  11. Men Johanna!!!! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste... vilken resa! Den kommer du aldrig att glömma ;)

    Hoppas att du får det precis så underbart som du är värd ♥

    Kram Tina

    SvaraRadera
  12. Men jösses vilken resa! Det är verkligen INTE ok med barn som skriker i ett! Hoppas du får en fortsatt fin semester!

    Kram

    SvaraRadera
  13. Hihi...vilken flygresa!! Tur att det inte var jag, för jag hade redan gått amok flera gånger om. Min man brukar kalla mig för atomkraftverk....och det har väl sina orsaker ;o))
    Förstår att du stupade i säng sen!!

    Ha en superhärlig resa och njuuuuut och sov gott :o)
    Kram
    Ulrika

    SvaraRadera
  14. Hej!

    Vilken härlig resa du verkar ha gjort! Men jag, som förälder, vill ändå kommentera det du skrev om barnet och dess föräldrar. Det är ju faktiskt så att barn inte alltid gör som man vill och säger till dem. Vad ska man då göra? Slå dem, droga dem? Om/när du arbetar med barn och kanske blir förälder själv kommer du att märka det. Ibland tror jag att föräldrar skulle vilja ha lite mer förståelse från omgivningen och kanske en önskan att man tänker på hur det var när man själv var barn. Gjorde du alltid som dina föräldrar ville? En treåring är svår att resonera med, det är annorlunda när de blir äldre.

    Med vänlig hälsning
    Maria

    SvaraRadera