Åhh Johanna, Johanna.....det finns ingen som jag verkligen önskar ett så annat öde för. Jag skickar alla de varmaste kramar jag har idag. Finaste fina du. KRAM!
Hej, jag hamnade på din blogg av en total slump, efter att jag sett en fin bild på instagram. Jag känner ändå att jag vill skriva till dig, för jag vet hur du har det - åtminstone delvis. Vill du inte läsa min historia, så sluta här, för jag skriver den till dig, mest för att jag kände mig lite mindre ensam av att andra råkat ur för samma sak när det var jag som var där. Jag har också förlorat en liten flicka, i v 21, på samma sätt. Vi hade en sen inskrivning och ultraljud först i v 18. De såg konstigheter på första ultraljudet, och jag minns inte ens vad de sa, utan bara att vi satt på ett café efteråt, skakade och världen var inte riktigt still runt omkring mig, den var overklig. Några dagar senare var vi på Huddinge sjukhus och träffade en läkare som heter Sverker, och gjorde fostervattensprov. Det visade att bebisen hade mycket vatten i kroppen och lungor och hjärtat trängts bort på grund av det och satt på fel ställen. Vi fick veta att om vi inte avbröt så skulle det för tidigt komma ut ett dödfött barn. Jag var tvungen att åka tillbaka en gång till och prata med någon läkare, han var dansk och jag förstod honom inte. Han pratade med mig som om jag var dum i huvudet och ångrade barnet eftersom jag ville göra abort, men tillslut läste han journalen och jag fick ett bättre bemötande, jag ville ju inte göra abort, jag ville ha vårt barn om det fanns någon chans, men den chansen var oerhört liten. Långt senare efter att sjukhuset påstod att de skickat provresultat som aldrig kom fram till mig fick jag veta att vår flicka hade Turners syndrom, ett syndrom som innebär sterilitet och småvuxenhet, men normalbegåvning, och som i vissa, sällsynta fall, ger de symptom som vår dotter hade, och då dör barnen alltid innan de föds. Det här var tio år sedan nu, och sorgen har lagt sig, säkert för att vi har två barn hos oss nu. Men det är alltid en flicka som saknas i vår familj, och det finns ett tomrum inom mig, för vad jag har förlorat. Jag skickar dig en kram, jag tänker på dig ikväll.
Bästa Johanna! Jag hittade hit till din fina, inspirerande och trevliga blogg av en slump. Läste lite "bakåt" i tiden och såg detta inlägg. Det högg till i hjärtat när jag läste. Har inte fortsatt att läsa så jag vet inte vad som hände er och barnet men jag förstår att det som inte får hända ändå hände. Jag skulle vilja dela med mig av att livet kan ta oväntade vändningar, även om man inte tror det när det är som svartast. Jag har varit med om liknande händelser och trodde inte att vi skulle kunna få biologiska barn. Men livet är förunderligt, vi fick till sist en dotter som är ett underverk av liv och energi! Hon kom till oss när vi inte alls förväntade oss det och numera är varje dag en gåva.
Livet är så rikt, jag hoppas att du har gott mod inför framtiden oavsett vad den kan bära med sig. Ta vara på det som är gott i ditt liv, det är du värd. Mina varmaste tankar går till dig just nu / Moa
Jag sänder en varm tanke och en stor kram till Dig/Er idag.
SvaraRaderaÅsa.
Kram till er. Förstår hur det känns för er. Vi sågs inte i Gbg när du var här, du kanske vet ändå.
SvaraRaderaTänker på er...kram!
SvaraRaderaSänder en tanke och en kram till dig!
SvaraRaderaJätte kram till dig Johanna
SvaraRaderaAnnaMaria
Kramar om Er båda!
SvaraRaderaVarmaste kramen till er.
SvaraRaderaMitt hjärta gråter när jag läser dina ord. Krama varandra extra många gånger idag och tänk att hon har det bra där hon nu befinner sig. Kram Linda
SvaraRaderaStor kram och mjuka tankar skickar jag till dig just precis nu!!
SvaraRaderaEn riktig bamsekram Susanne
SvaraRaderaSänder en kram till er idag både på jorden och i hilmlen <3
SvaraRadera/Linda
Varma tankar och kramar...♥
SvaraRaderawivi
Sänder varma kramar till er...
SvaraRaderaFrån Bia
Tänker på dig.
SvaraRaderaKram Maria
Sender deg en god klem. Jeg vet jo (desverre) så godt hvordan denne sorgen og savnet etter en liten datter kjennes. All min medfølelse til deg.
SvaraRaderaÅhh Johanna, Johanna.....det finns ingen som jag verkligen önskar ett så annat öde för. Jag skickar alla de varmaste kramar jag har idag. Finaste fina du. KRAM!
SvaraRaderaSnufs.....en tøff dag for dere Johanna,tenker på dere !!!!!
SvaraRaderaToveklem:)
Hej, jag hamnade på din blogg av en total slump, efter att jag sett en fin bild på instagram. Jag känner ändå att jag vill skriva till dig, för jag vet hur du har det - åtminstone delvis. Vill du inte läsa min historia, så sluta här, för jag skriver den till dig, mest för att jag kände mig lite mindre ensam av att andra råkat ur för samma sak när det var jag som var där. Jag har också förlorat en liten flicka, i v 21, på samma sätt. Vi hade en sen inskrivning och ultraljud först i v 18. De såg konstigheter på första ultraljudet, och jag minns inte ens vad de sa, utan bara att vi satt på ett café efteråt, skakade och världen var inte riktigt still runt omkring mig, den var overklig. Några dagar senare var vi på Huddinge sjukhus och träffade en läkare som heter Sverker, och gjorde fostervattensprov. Det visade att bebisen hade mycket vatten i kroppen och lungor och hjärtat trängts bort på grund av det och satt på fel ställen. Vi fick veta att om vi inte avbröt så skulle det för tidigt komma ut ett dödfött barn. Jag var tvungen att åka tillbaka en gång till och prata med någon läkare, han var dansk och jag förstod honom inte. Han pratade med mig som om jag var dum i huvudet och ångrade barnet eftersom jag ville göra abort, men tillslut läste han journalen och jag fick ett bättre bemötande, jag ville ju inte göra abort, jag ville ha vårt barn om det fanns någon chans, men den chansen var oerhört liten. Långt senare efter att sjukhuset påstod att de skickat provresultat som aldrig kom fram till mig fick jag veta att vår flicka hade Turners syndrom, ett syndrom som innebär sterilitet och småvuxenhet, men normalbegåvning, och som i vissa, sällsynta fall, ger de symptom som vår dotter hade, och då dör barnen alltid innan de föds. Det här var tio år sedan nu, och sorgen har lagt sig, säkert för att vi har två barn hos oss nu. Men det är alltid en flicka som saknas i vår familj, och det finns ett tomrum inom mig, för vad jag har förlorat. Jag skickar dig en kram, jag tänker på dig ikväll.
SvaraRaderaSå smärtsamt Johanna... Tänker på er!
SvaraRaderaKramar
Styrke kram fina fina Johanna kramar Sofia på jobbet i Tidaholm
SvaraRaderaBästa Johanna! Jag hittade hit till din fina, inspirerande och trevliga blogg av en slump. Läste lite "bakåt" i tiden och såg detta inlägg. Det högg till i hjärtat när jag läste. Har inte fortsatt att läsa så jag vet inte vad som hände er och barnet men jag förstår att det som inte får hända ändå hände. Jag skulle vilja dela med mig av att livet kan ta oväntade vändningar, även om man inte tror det när det är som svartast. Jag har varit med om liknande händelser och trodde inte att vi skulle kunna få biologiska barn. Men livet är förunderligt, vi fick till sist en dotter som är ett underverk av liv och energi! Hon kom till oss när vi inte alls förväntade oss det och numera är varje dag en gåva.
SvaraRaderaLivet är så rikt, jag hoppas att du har gott mod inför framtiden oavsett vad den kan bära med sig. Ta vara på det som är gott i ditt liv, det är du värd. Mina varmaste tankar går till dig just nu / Moa