tisdag, juni 05, 2012

Barnmisshandel

I går var det vår sista lektion för den här terminen,
 den fylldes med ett väldigt tungt, 
men oerhört viktigt ämne
nämligen barnmisshandel...
Vi hade en fantastisk föreläsare från MIO gruppen, 
som fick tre timmar att flyga iväg.
Ämnet i sig är ju oerhört tungt, men med hennes 
viktiga faktabaserade upplägg blandat med
verkliga händelser som förstärktes av både 
"hemska" röntgenbilder och foton, 
var det inte så konstigt att det blev starkt. 
Mina tårar rann, dels för att fallen var så starka,
men oxå av att hon blottade verkligheten 
som vi faktiskt lever i. Det finns föräldrar
 där ute som i mina ögon är 
världens mest lyckligt lottade 
som har lyckats med det största här i livet-
att få barn, så när jag nu sitter där och hon drar 
upprepade fall om föräldrar som själva skadat
 sina barn svårt, men blånekar, ljuger 
och förvrider hur allt har gått till för att rädda
 sitt eget skinn,
(och i många fall har mage att lägga all tyngd och skam 
på det utsatta barnet eller på deras syskon) 
blir jag så klart förtvivlad.... 
Hur kan man?!?!.
 Ett fall handlade om en mamma som kom in
 panikslagen med sitt tröstlösa barn, 
barnet blödde en massa från munnen och mamman 
berättade att flickan just börjat lära sig att gå 
och hade nu lyckats slå i hakan i vardagsrumsbordet 
och att barnets tänder då hade gjort ett stort hack i tungan.
 Ok, allt lät ju rimligt och de tog så klart hand om barnet, 
och efter ett tag så slutar det att blöda.
 Då ser läkaren att det är ett stort snitt i tungan, (vi får se bild)
 och börjar ana oråd och tittar 
 i flickans mun- det finns ju inga tänder. 
Så man konfronterar mamman och säger 
att barnet har ju inga tänder, varpå mamman 
bryter ihop och säger att hela mitt liv 
har fallit samman, min man har lämnat mig, 
jag har blivit av med jobbet och barnet bara skrek 
så jag stoppade en kniv i munnen på henne. 
Förstår ni hur det högg till i magen?!?
Jag är kanske extra känslig just nu med 
alla mina hormoner efter att just ha förlorat 
vår egna dotter, men den här verkligheten kan aldrig bli vacker. 
Så klart att jag förstår att "dessa föräldrar" som utför 
sexuella övergrepp och liknande är svårt sjuka, 
men barnen är för alltid oskyldigt drabbade....
Efter föreläsningen var jag helt slut, och sååå tagen,
men ändå peppad av vilket viktigt jobb 
alla som jobbar inom vården har
och vilken skillnad vår lilla insats i bland gör. 
Det är ju detta som gör att vi får ny glöd 
och orkar kämpa!
Kram
Johanna

24 kommentarer:

  1. Det här kan ju vara lite av min vardag, som du vet..
    De stackars hjälplösa barnen med vuxna som inte sköter sig, jag ryser alltid..

    Ta hand om dig söting!

    SvaraRadera
  2. Fruktansvärda, ofattbara saker du skriver om här.
    Hur kan man skada det värdefullaste man har? Finns inget försvar för vuxna människor som ger sig på barn.Bara så obegripligt hemskt.
    Förstår att det känns extra i din situation, tycker du är väldigt duktig som orkar gå på föreläsningen i detta svåra ämne.

    Du är också så stark och duktig som orkar skriva om det jobbiga ni varit med om, vet att du på det sättet hjälper de som är i liknande situationer, men som inte är så starka som du utan går och håller allt inom sig.

    Kram Anncathrine

    SvaraRadera
  3. Du är så stark, tack för att du delar med dig av allt. Önskar dig allt gott i världen! Kram, Marthina

    SvaraRadera
  4. Å Johanna... här sitter jag med klump i halsen. Så fruktansvärt, så fruktansvärt för dig att höra i denna tid och så fruktansvärt att föräldrar kan tro att de har rätten att äga sitt barn och göra vad de vill... saknar ord.
    Sköt om dig.

    kram kram Malin

    SvaraRadera
  5. Hej hittade precis till din blogg, fin den är! Och starkt inlägg om barnmisshandel, man slutar ju aldrig förvånas och uppröras.
    Ha en bra dag!
    Caroline

    SvaraRadera
  6. Fruktansvärt!Hur kan man?? Vissa borde inte få ha barn...bra skrivet Johanna om ett mycket viktigt ämne! varma kramar Diana

    SvaraRadera
  7. Fruktansvärt tyvärr ser jag också barn som far illa i och med mitt jobb på förskola. Viktigt att tro på barnen och ta dem på allvar! kramar Sofia

    SvaraRadera
  8. Fruktansvärt!!! Magen knöt sig när jag läste inlägget, man blir ju mörkrädd....hur kan människor (mamman i detta fallet) gör så mot sitt eget barn? Helt obegripligt!!
    Tack för att det finns såna som du<3
    Kram
    a

    SvaraRadera
  9. Knyter sig i min mage med! Glad att det finns så fina människor som du Johanna! Kram Lisa

    SvaraRadera
  10. Bland det starkaste man kan lyssna på. Jag arbetar ju med detta dagligen, så jag kan väl säga att jag vet vad jag pratar om och hur det ser ut i en del av vår verklighet. Men jag vänjer mig aldrig... Aldrig!

    Kramar Kicki

    SvaraRadera
  11. Vilket gråtinlägg #snörvel#. man kan verkligen inte ta in att detta verklige händer. Så sjukt och ofattbart!!
    Tack ändå för att du skrev om detta. Förstår att det var extra jobbigt för dig. Kram!

    SvaraRadera
  12. I mitt abete ingår också en hel del hemskheter ibland. Glömmer aldrig en föresläsning om barnporr. Så vidrigt och oförståbart!

    SvaraRadera
  13. hu!! Vilka hemska historier. Visst är det tur att ni som jobbar inom vården finns. Förstår att det var en stark och svår föreläsning! Ta hand om dig! kram från oss

    SvaraRadera
  14. Nemen fyy! =*((
    Vad hemskt att höra sånt här hemskt...
    Skickar massa varma kramar till dig som fick sitta och lyssna på detta även om det kanske var givande på något sätt...
    Hoppas att du mår bra annars.
    Kramar ifrån mig

    SvaraRadera
  15. Usch och fy. Visst kan barn vara tålamodsprövande men aldrig aldrig får man lyfta sin hand och skada dem. Så hemskt att det finns människor där ute som kan kliva över den gränsen;(

    Mycket viktigt jobb du utbildar dig till.

    KRam

    SvaraRadera
  16. Fruktansvärt! Det är så svårt att förstå att detta faktiskt förekommer här och nu!! Det är så tragiskt och hemskt att barn som inte vet någon annan verklighet och älskar sina föräldrar villkorslöst ska behöva utsättas!
    Tag hand om dig själv och bra att du skriver om detta!
    Kram Jenny

    SvaraRadera
  17. Fy fasen så hemskt. Fruktansvärt helt enkelt.
    Kram Jannike

    SvaraRadera
  18. Det gör ont i en själv att ens tänka tanken på att skada sina barn. Undrar stilla om man verkligen kan vara helt frisk och göra det?

    SvaraRadera
  19. Fruktansvärt hur nån kan göra så mot ett stackars oskyldigt barn!!! Barnen är det viktigaste vi har! Förstår att det måste vara extra jobbigt för dig nu.
    Kram Suss

    SvaraRadera
  20. Tack Johanna! Så fint skrivet, jag har jobbat hela mitt liv inom barnsjukvården och tänker så göra tills jag går i pension! Barn är det finaste vi har tänk på Bris, rädda barnen, trasdockorna ( barn som blivit sexuellt utnyttjade) och tveka aldrig som privatperson att göra en anmälan till socialen! Känns det läskigt tänk dig då istället in i drt försvarslösa barnets situation, våga anmäla! Vi som jobbar inom vården har ju enligt lagen skyldighet till det! Kram Ann i klassen

    SvaraRadera
  21. Hihi, eller så räcker det att jag viftar fram händerna. Jisses, så hushållsfärg sitter!

    Blågula kramen!

    SvaraRadera
  22. Det måste vara en mycket tung bit av arbetet, det förstår jag så väl! Jobbar inom skolan och att behöva se barn som lider är så tungt att man ibland undrar om man kommer orka, man får hoppas att vi alla runt omkring kan göra skillnad.

    Ha en fin dag, kram Marie-Louise

    SvaraRadera
  23. Det finns inga ord för det hemska som vissa barn utsätts för. Det är vidrigt!!! Man önskar bara att dessa barn blir upptäckta så fort som möjligt.
    Förstår att det var tufft att lyssna på....

    Hoppas att du har en finare dag idag, nationaldagen med förhoppningsvis sol :o)
    Kram på dig
    Ulrika

    SvaraRadera
  24. Hur svårt som helst för en annan att fatta att något sådant här kan hända. Hur man vill skada sitt egna barn. Tur att det finns sådana som vågar att anmäla dessa människor.
    Kram Mamma C

    SvaraRadera