Hemma igen

Tack alla fina som lämnat så mycket kärleksfulla

och värmande ord här på bloggen....

Jag är alldeles rörd och tagen av detta, 

fint att ha så många fina bloggvänner

och "riktiga" vänner som har lämnat meddelande 

både här, via sms, och på mail och på facebook,

NI ÄR UNDERBARA♥

Nu har jag fått komma hem, både efter lite

 tjat (så klart) för hur mycket lugnare är det inte här hemma

än att ligga i ett inglasat rum med flera andra som håller på

och stökar omkring när man inte orkar, 

en man bara kom och ställde sig och glodde på mig från fotänden av sängen sent i går kväll....scary!!!

 men så vill ju inte sjukhuset ha en kvar

 längre än nödvändigt heller, eftersom värdena hade stabiliserats och jag har min kära man som 

lovade att hjälpa mig så fick jag tillslut åka hem;)

Ja av allt detta hemska får jag väl 

se det som en erfarenhet-

så småningom men just nu är jag bara 

ledsen, gråter mycket och är väldigt nerstämd.....

Fysiskt så har jag ont och är svullen i ansiktet, 

sår i munnen, fläskläpp, och blir yr mest hela tiden, 

Ja jämna plågor skulle man kunna säga;)

Fy fabian så tråkigt det är att vara riktig sjuk

 och inte kunna göra något själv.

Korta stunder orkar jag se på tv eller på datorn, 

eller prata i telefon...mest sover jag.

Nu vet jag hur mina patienter som är hjärnskadade

har det hela dagarna, och hur det är att 

vara beroende, för min man får hjälpa mig mest 

hela tiden- tur jag har min älskade man!!!

Nog om detta nu har jag fått skriva av mig,

förlåt om jag inte är det vanliga 

positiva Johanna just nu.

Nu ska här sovas...

Kram

♥

Johanna