lördag, april 28, 2012

Värsta beslutet

Som ni vet så fick vi ett fruktansvärt besked i torsdags, i går(fredags) var vi inne och träffade en kurator,
senare hade vi en tid hos läkaren för att gå igenom hur själva aborten skulle gå till. 
Det första jag skulle göra var ju att komma in som idag lördag klockan 10 för att ta en tablett som skulle få graviditeten att stanna upp. Sen skulle vi få komma tillbaka på måndag morgon för att läggas in, och fortsätta behandlingen genom att ta ytterligare tabletter som ger sammandragningar så att barnet kommer ut. Sen blev vi lite överraskade när de talade om att de efter att det har kommit ut så tvättas barnet och sen kan vi få se han/hon. Vi har gått med på att de ska få obducera barnet innan det är dax för kremering. Efter det kommer vi att få hem ett minneskort vart barnet är utspritt och vi har även möjlighet att få ett foto på barnet.
Så ni förstår kanske hur det har snurrat i våra huvuden efter detta samtalet.
Vi har verkligen tillåtit oss att vara ledsna och gråtit floder...
På fredagskvällen ringer läkaren till mig på mobilen, och talar om provsvaren hade kommit på provet av moderkakan, och det var inga kromosomfel....NÄHE så barnet är inte så sjukt då frågade jag???
Jo svarade läkaren det är ändå svårt missbildat, och det har förmodligen en monogen sjukdom istället, så det är nog bra att vi utreder dig och din man innan ni går vidare med en ny graviditet. Jag var på tunnelbanan när jag fick det här samtalet, så jag kan säga att det började svartna framför mina ögon när vi pratade, han sa att "visst benen, armarna och fötterna skulle man kanske kunna operera, och de stora hygromen skulle kunna växa bort", han skulle avrått sin egen fru till att fortsätta graviditeten om de var i vår situation. Men sa han det är ni som ska ta beslutet och vill ni så skjuter vi upp aborten i ett par veckor så kan vi göra ett nytt ultraljud....
När jag kom hem och återberättade allt detta för min man, kan jag säga att vi båda började tveka till hur vi skulle göra bara några timmar senare- på lördags morgonen.
Jag fick panik, skulle jag vara den som tog död på vårat barn, tänk om vi ändå skulle föda det och om  det inte var så farligt skadat????
Vi kunde inte reda ut allt, frågorna var för många så vi ringde tillbaka till läkaren och bad honom dels repetera det han hade sagt till mig och sen ställde vi en massa frågor.
Efter samtalet var vi ändå osäkra på om vi kanske skulle skjuta upp aborten ett par veckor, så att vi inte gjorde något förhastat.
Jag kan säga att det blev en hemsk natt...när vi vakande så var det bara tre timmar innan vi skulle vara på sjukhuset för att ta den där JÄVLA tabletten!!!!!
Jag fick fullständig panik- jag var så ångestfylld det gick för snabbt, skulle vi ringa och säga att vi ville avvakta???? Samtidigt kände jag att fostret kommer bara bli större, och magen växer så det är ju bara jobbigt att se den och känna barnet om man ändå inte ska få behålla det...
För att få ordning på mina tankar ringde jag min älskade vän Tina (tack för att du orkar lyssna och finns där för mig) När vi hade pratat åkte vi till sjukhuset, väl där fick jag ett sådant motstånd till att gå in på avdelningen. Min man sa att om jag inte ville så skulle vi gå in och tala om detta så att de kunde skjuta på alltihopa. Vi gick in och blev där invisade till ett litet litet rum med två pinnstolar som vi skulle sitta på och en sköterska som satt mitt emot redo med tabletten, jag fick panik igen. Jag sa ifrån att jag behöver prata med en läkare igen innan jag tar tabletten, det var okej hon skulle säga till läkaren att komma in så fort hon fick tid. En stund senare kommer en stressad läkare in som inte kunde/ ville svara på några frågor utan sa bara att om vi nu tvekade så var det bäst att vi skjuter upp allt. Sen var hon tvungen att springa iväg igen...jag kan säga att jag inte var det minsta lugn och beredd nu, då sa sköterskan om vi ville så kunde vi få prata med den läkaren som hade gjort IVF på oss, för hon hade jour och fanns i huset, men var ganska upptagen så det skulle dröja. Vi beslutade att vi ville vänta in henne. Vi satte oss i väntsalen igen och där somnade jag mot min mans axel. Jag vaknade till och från när folk kom och gick, jag kände mig båda fysiskt och psykiskt slut. Två timmar senare kom läkaren vi väntade på, hon var den första som tog emot oss på ett varmt och avslappnade sätt. Trots att vi visste att hon hade fullt upp tog hon sig tid och pratade. Vi gick igenom barnets chanser igen och hade ett jättefint samtal. Vi fick även konstaterat igen att det finns inga chanser att detta blir ett friskt barn, och att det antagligen skulle dö innan vecka 20. 
När vi var klara kände jag mig redo. Innan hon gick kramade hon om mig och den kramen kan jag säga fick mig så lugn och avslappnad. Sen vart vi inhysta i det lilla hemska rummet igen med sköterskan och tabletten. Jag tog tabletten på en gång och svalde den med ett stort glas vatten! Sen gick vi därifrån.
Ganska lugna, men såklart snurrade tankarna i hjärnan....
Nu ska vi bara avvakta på att det ska bli måndag morgon, 7.30 blir jag inlagd och inte blödningarna kommer igång innan för då får vi komma in på en gång.

Jag vill tacka alla er som har lämnat så fina kommentarer och gripande mail, jag har läst dessa flera gånger och både gråtit och blivit varm i hjärtat. Tack för att ni hjälper oss igenom denna svåra tid!
Johanna

59 kommentarer:

  1. Uff, Kjære deg. Det er noen vanskelige dager dere har gått gjennom forstår jeg.
    Slike beskjeder er aldri lette å få.
    Synes dere var sterke som valgte å vente på legen. Og så godt å lese at hun hadde tid til å vise medmenneskelighet og omtanke.

    Tenker mye på dere.

    Mange store og varme klemmer fra Heidi i Norge

    SvaraRadera
  2. Älskade älskade Johanna, du är så förståndig och modig.
    Min fina vän..

    Kram o puss till dig o J /Tina

    SvaraRadera
  3. Så grymt att behöva gå genom det här för dig .Önskar dig allt gott .kramar ,Nette

    SvaraRadera
  4. Vilket svårt beslut, men ni tog ett och det var väl genomtänkt. Det var starkt av er även om det troligen kommer vara ett av de svåraste ögonblicken ni någonsin kommer att uppleva.

    Jag tycker så otroligt synd om er och mina tankar finns med er.

    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag vet inte vad jag ska skriva. Det finns inga ord som räcker till.
    Men en stor kram vill jag ge dig och jag önskar att allt går bra för er!!

    SvaraRadera
  6. Vilket jättstort och svårt beslut ni var tvungna att ta idag! Fint att en läkare till sist kunde ge er den tiden ni så väl behövde!
    Stor kram Marie-Louise

    SvaraRadera
  7. Det finns inte ord för vad vi känner för er ni finns i våra tankar och hjärtan hela tiden. Bamse kramar mamma o pappa, svärmor/svärfar

    SvaraRadera
  8. Det är så oerhört modigt av dig och av er att dela med er om det här.
    Önskar ibland att det fanns en magisk knapp att trycka på för att trolla bort sånt här. För då hade jag tryckt på den nu!

    Stor kram hannis

    SvaraRadera
  9. Läste ditt inlägg igår och grät mycket. Lider verkligen med er utan att ens känna er. Så starkt av dig att orka skriva om det här svåra.Vilket fruktansvärt beslut att behöva ta. Har en nära vän som för några år sedan gick igenom en mycket liknande sak. Idag lite mer än 3 år senare har hon en älskad liten son, frisk och stark som bara den. Tänker på er och önskar, och tror, att allt kommer att bli bra för er. Ni har varandra och är unga, ni får inte ge upp hoppet.
    Många, många tankar och kramar till er
    Anncathrine

    SvaraRadera
  10. Vilken mardröm ni hamnat i du och din man!

    Ta hand om varandra nu,
    Varma kramar Anneli

    SvaraRadera
  11. Men kära du, jag har med förskräckelse läst allt, båda inläggen, två gånger.....jag tycker så synd om er så det finns inte.

    Vilken vånda, vilka beslut, vilken hastighet på allt. Jag beundrar dig/er som kan skriva ner allt och få det så strukturerat, hur kan man få ordning inne i sig när man får sådana här besked.

    Och jag minns ju så väl när du dånade av i januari och tyckte så synd om dig redan då.

    Tur att ni har varandra och kan trösta och prata lugnt och sansat. Det hjälper så klart men sorgen måste vara förlamande.

    Jag är helt gripen av detta nu och hoppas så att ni trots allt får en fin helg och att det som kan falla på plats verkligen gör det och att det sedan kommer att kännas bra (?) på något vis.

    Stora stora stora kramar
    Agneta

    SvaraRadera
  12. ...det är så förskräckligt sorgligt det du och din man nu går igenom... tårarna rinner för mina kinder och mitt hjärta värker för er... men jag tror ni gör rätt. Jag har tre barn, de två yngsta som nu är 23 och 21 år gamla är födda med funktionsnedsättning. Om jag då hade fått veta, haft möjlighet att välja.... vad hade jag valt? Utifrån min egoism hade jag nog inte kunnat välja bort, men med barnens väl i tanke skulla jag valt bort dem. De har lidit och de lider fortfarande på grund av sina funktionshinder. Men jag älskar dem så klart, precis som de är...men jag behöver ju inte heller leva deras liv... Jag tycker ni har gjort ett klokt val där ni satt barnets behov framför era egna. Mina tankar och mitt hjärta finns hos er!
    styrke-kramar till er båda från mig och min make!
    Marita

    SvaraRadera
  13. Åh Johanna! Tårarna rinner och hjärtat värker. Tänker på er.♥

    Stor kram
    Lotta

    SvaraRadera
  14. Känner Johanna..att jag måste skriva igen! Trots att jag egentligen inte vet vad jag skall skriva!!
    Nu förstår jag vad du menade..när du en gång kommenterade i min blogg..just om detta att få barn!
    Vilken tur..trots all väntan att ni fick träffa samma läkare som ni haft tidigare. Jag kan förstå eran tvekan först...så det var ju skönt att ngn kunde berätta för er hur det skulle bli.
    Du skall veta att jag lider med er..och förstår så väl..att allt känns orättvist!!
    Men tillsammans är ni starka..och kommer att klara av detta!!
    Skickar massor av kramar till dej och er!!!/Annika

    SvaraRadera
  15. Kära kära du...

    hur kan man orka, genom en sån här svår uppgift.. Tur att du inte är ensam, men på ett sätt är du det, för det är i din kropp ditt lilla barn ligger och ruvar..

    En fantastiskt människa du är som orkar skriva om detta, det kanske ger dig en styrka att orka vidare..

    Jag fortsätter att stödja så här via mail..

    Ha det så gott du bara kan..

    // elisabeth i V-by

    SvaraRadera
  16. Det är inget beslut som man ska behöva ta! Tänker på er.

    Kram Kia

    SvaraRadera
  17. Tänker på dig och din man och skickar en hel massa kramar till er båda.
    Åsa

    SvaraRadera
  18. Fina fina Johanna du finns i mina tankar och jag tänker på dig och din man i er svåra stund! kramar i massor Sofia x

    SvaraRadera
  19. KRAMAR från mig som inga ord har...

    SvaraRadera
  20. Vi lider så med er. Kram Familjen i Billehlla

    SvaraRadera
  21. VI är många som läser och vi är många som tänker på dig/er.

    Vi slänger kramar genom bloggvärlden och vi hoppas de når fram.

    KRAAAM!

    SvaraRadera
  22. Jag har tänkt massor på er idag. Ni tog det beslut som är rätt för er. Ett tungt beslut som inte någon skulle behöva få ta. Livet är väldigt orättvist.

    Kram till er.

    SvaraRadera
  23. Jag tänker på er och skickar många varma tröstekramar.
    Åsa.

    SvaraRadera
  24. Jag har tänkt mycket på dig sedan jag läste ditt första inlägg i fredags. Jag blev verkligen ledsen för er skull. Du är så stark och modig. Ni har varandra och stöttar varandra. Önskar att ni inte behövde gå igenom detta.
    Stor kram till er.

    SvaraRadera
  25. som jeg har tenkt på deg Johanna!!!!!!for en situasjon dere er i....jeg er så glad dere fikk pratet mer og fikk alle kort på bordet slik du slipper å gå til abort uten å være trygg på din avgjørelse!!!Men når situasjonen først er som den er gjør dere nok det beste fro barnet som vil slippe å lide senere...og det hadde nok blitt verre for dere dess lenger dere venter.Men uansett så er dette så grusomt og jævlig at jeg har egentlig ikke ord...sender deg bare mine varmeste klemmer og håper du holder det ut!!!
    tove

    SvaraRadera
  26. Vilken mardröm för er. Vilket beslut ni måste ta. Tycker otroligt synd om er.
    Många kramar mamma C

    SvaraRadera
  27. Åhh lider så med er :( Vilken jäkla otur och så fruktansvärt jobbigt!!!!!

    Styrkekramar i massor till er/ Susanne

    SvaraRadera
  28. <3 <3 <3
    Dette er en mor og en fars verste mareritt. Stå på, og ta godt vare på hverandre. Sender alle mine varme tanker!
    Klemmer

    SvaraRadera
  29. Hej Johanna!
    Tänker på dig du är så stark och duktig! Varm kram från Ann i klassen

    SvaraRadera
  30. Vilken fruktansvärd upplevelse ni går igenom du och din man, detta skulle ni inte behöva drabbas av.

    Styrkekramar till er bägge/åsa

    SvaraRadera
  31. Vill bara skicka en kram.
    Anita

    SvaraRadera
  32. Jag tänker på er och känner med er.

    En stor kram
    Anci

    SvaraRadera
  33. Massor med kramar <3<3<3

    SvaraRadera
  34. Vännen!
    Jag sitter och gråter när jag läser dina inlägg. Det enda jag kan säga är att jag tänker på er och det fruktansvärda ni nu går igenom. Kan inte förstå hur grymt livet kan vara. Som ni har kämpat för detta barn!

    Många, många kramar från mig. ♥

    SvaraRadera
  35. Vad fruktansvärt! Finner inga ord.

    Styrkekramar från mig. Therese

    SvaraRadera
  36. Även om vi inte känner varandra så ska ni veta att jag tänker och känner för er eran sorg, det ni går igenom är fruktansvärt.
    Styrkekramar till er båda.

    SvaraRadera
  37. Hej
    Men så fruktansvärt tråkigt att höra blir så ledsen det är värsta tänkbara situation som ni får gå igenom..
    JAg tänkter på er och ta hand om er...
    Varmaste kramen
    sandra

    SvaraRadera
  38. Åh Johanna, det gör så ont och läsa. Jag tycker så fruktansvärt synd om er, säkert ert livs svåraste beslut. Men det var tur ni fick träffa en läkare som visste vad hon pratade om.
    Och tack goa fina du för att du mitt i allt detta skickar en grattishälsning.
    Hjärtekram
    AnnaMaria

    SvaraRadera
  39. Du är otroligt modig som vågar skriva om allt detta tragiska på din blogg. Även om vägen kanske blir något krokig så tror jag ändå att på något sätt så kommer det att ordna sig i sista änden. Jag har en vän som aldrig kunde bli med barn,d e gjorde en massa ivf:ar men alla ledde till missfall. Nu har hon helt och hållet accepterat sin situation och hennes hund är hennes barn. De valde att inte adoptera, för dom kändes det inte rätt.
    Jag önskar er all lycka i livet, många kramar!

    SvaraRadera
  40. Vilken mardröm du delar med oss. Du finns i mina tankar även om jag inte "känner" dig. Kram till er båda // Maria

    SvaraRadera
  41. igenkänning & sorg.
    jag beklagar Er förlust
    av hela mitt hjärta.

    kärlek & styrka till Dig

    SvaraRadera
  42. Skickar en kram och önskar att livet för er hade en annan väg. Där inga sådana beslut skulle behövas.
    Kram Linda

    SvaraRadera
  43. Tänker och känner för er båda!
    Stora kramar & massor av ♥♥♥ CC

    SvaraRadera
  44. Det finns inte ord som räcker till...Skickar en styrkekram bums!

    SvaraRadera
  45. Kära Johanna!

    Usch jag blev alldeles kall när jag läser vad ni går igenom, kan knappt föreställa mig något jobbigare. Vilken tur att du har en fin man som stöttar dig.

    Det finns knappt några ord, men jag skickar massor av kramar till dig. Livet är allt oträttvist ibland.

    Kramar Jennie

    SvaraRadera
  46. Så oerhört orättvist för er att behöva gå igenom detta! Starkt av dig att skriva om det.
    Tänker på er! Kram

    SvaraRadera
  47. finaste johanna, jag är såååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå ledsen för er skull, vet att du var så glad så glad, gumman det verkligen gör mig så ont att du får vara med om detta, unnar dig allt bra, varmvarmkram lotten

    SvaraRadera
  48. Sänder dej många kramar!
    Och jag har inga ord för dettA!
    känner bara stor sorg med er!
    Ta hand om er!
    Kramar Kathrine

    SvaraRadera
  49. Sänder er massor av kraft och en enorm styrkekram! ♥

    SvaraRadera
  50. Hej! Jag har tänkt på dig idag. Hoppas att du mår så bra som du bara kan. Varma kramar från mig till dig!

    SvaraRadera
  51. Tror jag skrev alla ord jag hade i mitt mail, men vill ändå titta in även idag och sända dig styrkekramar.

    Sköt om er!

    SvaraRadera
  52. Kjære kjære Johanna! Uff, dette var skikkelig leit å lese, men så modig du er som deler din historie med oss. Jeg vet ikke hva mer jeg skal si, men føler dypt med dere. Skjønner at dette har vært et et vanskelig valg, men det ville kanskje vært enda værre om barnet hadde hatt liv, og så dø i fra dere...

    Jeg ønsker dere alt vel, og håper du snart er gravid igjen. Ikke gi opp!

    Stor klem i fra meg, Siren

    SvaraRadera
  53. Johanna, mina tankar är hos Er, jag hoppas ni tar er igenom detta och kan gå vidare.

    Varma kramar åsa

    SvaraRadera