Sanningen

Att träffa läkare och kurator tar på krafterna, 

det var många ord och fakta att ta in, 
jag spände upp öronen
 och försökte fånga in allt och försökte förstå, 
efteråt kände jag mig helt slut.... 

Vi fick grundliga obduktionssvar på vår dotter,

 och fick möjlighet att ställa många frågor, men ändå kvarstår
 de stora frågorna som vi aldrig kan få svar på
 varför detta hände? med största sannolikhet 
var det ett syndromfel,
 men man kunde inte exakt säga vilket, 
troligtvis var det inte något genetiskt fel, 
så att jag och min man behöver utredas.

Visst kan det vara skönt att veta att vi gjorde

 rätt beslut som avbröt graviditeten,

men självklart river detta upp våra fortfarande

 väldigt sköra sår.....

Och av kuratorn fick jag höra den bistra sanningen

jag mår inte bra och måste ta bättre hand om mig,

jag kör på i ett för hårt tempo och måste varva ner....

Så nu ska jag försöka göra som hon sa, 

och vara mer snäll mot mig själv!

Kram

♥

Johanna