tisdag, augusti 02, 2011

Söderman på villovägar....

Denna dagen alltså,
 jag har drömt mardrömmar hela natten, 
och vaknat med sån mensont och fått springa upp och spy....
När klockan sen ringde för att jag skulle gå upp och jobba, hade jag så ont att jag knappt kunde gå, en spya senare och med en Citadon i kroppen 
satte jag mig på cykeln och rullade iväg.....
Jag lyckades ta mig igenom arbetsdagen och mötte min man i Liljeholmen för att storhandla. 
När vi tillslut kom hem var jag helt slut,
 och bestämde mig för att ikväll skulle jag
chocka mig själv med att komma i sängs tidigt!!!
Så jag borstade tändena, 
ja alltså nu var klockan 21 på kvällen inte fem på em;)
och ja gjorde mig redo, så märker jag att ytterdörren står öppen lite på glänt- vad f-n????
Jag tänkte direkt Söderman,
ja detta är alltså inte min man som jag tror har sprungit iväg (för honom har jag noga låst in i ett annat rum;) 
utan vår älskade katt.
Jag ropar och han brukar alltid komma direkt- lite som en hund när jag ropar- men inget svar.
Jag springer vid det här laget runt som en toka
 i alla rum- ja alltså vi har ju i alla fall fyra rum, två toaletter och en klädkammare, och en balkong men
han är ingenstans.
Oki jag springer ut i trapphuset, men ingen Söderman, 
jag ger mig ut går runt huset men får inget svar. 
Jag börjar skrämma upp mig själv, för nu har det börjat mörkna och vi bor ju alldeles intill Mälaren, 
och jag tycker alla stenar 
som ligger där i vattenkanten ser ut som honom....
Jag springer in igen, 
vid det här laget har jag börjat dra grannarnas uppmärksamhet till mig, då jag halvt hysteriskt springer runt, i en kort kjol och ropar med gråten i halsen.
Bör kanske tilläggas att Söderman är en inomhus katt, och INTE är van att ränna ute om nätterna!
Oki nu är jag inne igen, 
nu först erkänner jag för min man att Söderman är borta, 
han har suttit i sin lilla värld och spelat tvspel 
(ja det är iochförsig konstigare ändå när man är en vuxen karl) men det är en annan historia ;)
Han märker på mig att det är läge
 att stänga av och göra en insats.
Oki vi springer ut åt var sitt håll, inget resultat! 
Tillslut ropar en granne från översta våningen
 -Vad letar ni efter, vi förklarar att vi letar efter vår katt och hon berättar att hon för en timme sen 
hört en katt skrika uppifrån berget!
Ja alltså, på ena sidan har vi vattnet
 och på andra sidan huset ett berg.
Vad gör vi nu, jo vi börjar klättra upp för berget,
 vi går inte som andra normala runt berget och upp för trapporna- nä det ar ju för lång tid.
Det är bara det att jag har flipp-flopps på fötterna det är mörkt, finns inga lampor,
 det är högt gräs och jag har höjd skräck....
Men jag är oxå Johanna Stålros- en envis toka 
som istället för att springa hem och byta om till gympadojjor, fortsätter uppåt, tills jag helt plötsligt står jag mitt i backen och får höjdskräck.
Min man är flera meter framför mig, 
jag har inget att hålla mig i förutom den grästovan som jag krampaktigt håller i just nu
- jag skriker lite halvt eller kanske helt hysteriskt på min man som vänder om och drar upp mig, 
och sen hjälper mig krypa in under stängslet,
 som är längst upp på berget.
Nu står vi på varsin sida om staketet och jag hör då 
(vad jag tror)är vår katt jamandes i fasett...
Men vi vet inte vart ljudet kommer ifrån, 
om det studsar mellan väggarna 
eller om det kommer nerifrån huset.
Min man fortsätter på utsidan av staketet åt ena hållet in mot skogen, men jag är så uppskärrad att jag bestämmer mig för att ta mig neråt mot huset igen.
Om jag sätter mig på rumpan, och åker nerför-NEJ jag går runt den långa vägen, den trygga jag tar trapporna.
Så nu är jag nere igen jag hör Söderman skrika inte jama
 utan skrika jag ropar men ser honom inte,
 försöker kommunicera med min man som är kvar på berget
 7 meter över marken minst.
Tillslut så ser jag en katt på håll, 
jag ropar Söderman och ser katten börjar springa mot mig jamandes- det är han vår SÖDERMAN!!!!
Åhh jag lyfter upp honom och kramar honom,
 han skakar och jag ropar till min man, 
som tar sig ner till oss.
Ja men då ska vi bara gå upp till vår lägenhet igen 
som en samlad trupp.
När nästa chock möter oss,
någon har stängt igen den uppställda ytterdörren!!!!
 Ja, men vi har ju portkod så det är bara att slå in koden
Eller- NÄHE klockan är visst över 22...
och den har slutat fungera. 
Ja men så bra att jag inte tog med nycklarna ut då. 
Då får vi väl helt enkelt ropa på någon granne som sitter på balkongen, ingen sitter på balkongen- 
VA är klockan över 24????
Har alla gått och lagt sig- jaha....
Nu ska vi se orkar jag mer nu?
Vi smyger runt huset och spanar in i alla fönster,
 när vi tillslut ser en granne som är på väg för att stänga sin balkongdörr. Han står i bara kalsongerna och är lagom road av att få komma ut och öppna åt oss....
Men vet ni, nu är vi inne i vår lägenhet- och jag måste nog ta mig något lugnande!
Snart ska jag upp och jobba igen då,
så skönt att man är utvilad.....
Söderman har ju lagt sig till ro som ni ser,
kanske man själv skulle lägga sig i en Cradle?

Sov så gott!



Johanna

22 kommentarer:

  1. Herre jisses en sån historia!
    Jag blev lite förvånad över att du var aktiv så sent här inne men nu förstår jag varför. Jag har ju sovit middag och är ledig liksom..
    Vilken tur att du fann katten och kom in, den där gubben måste ha varit en snygg syn!

    Kram o sov gott,Johanna!

    SvaraRadera
  2. Hoppsan vilken katt och vilken kväll...!! Skönt att alla är återfunna!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Nå voi jämmer vilken kväll ni hade ! Tur att katten "hitta" hem !
    Kraam
    Sanne

    SvaraRadera
  4. Skönt att katten är tillbaka!! Puh...

    Ha en bra dag :)

    Kram från Australien♥

    SvaraRadera
  5. Hahaha ! Ursäkta ! Men kan inte låta bli att skratta åt denna dråpliga historia :)
    Men vilken tur att ni fick tillbaka Söderman , men vilken upplevelse . Hoppas att du sov gott sen !!
    Kramar // Susanne ♥

    SvaraRadera
  6. Jösses, vilken kväll ni har haft! Vår katt är också innekatt och han har smitit ut på sommartorpet men då har våra hundar som går lösa på gården börjat skälla som galningar - de tyckte nog att kattherren inte bör vara ute... Jag blir lika hysterisk som du när katten gömmer sig! Tur att ni hittade Söderman och allt är väl igen. :-)

    kram
    Sari från Puumuli

    SvaraRadera
  7. Ja katter ja, de kan de ;) Skönt att ni kom hem,,, alla tillslut. Tänk att det kan bli så tokigt...Hoppas du nu får en bättre dag i dag:)
    Kramkram / Nettan

    SvaraRadera
  8. Vilken historia. Stackars dig hoppas du ficke en riktigt skön sömn i natt och att din dag blir toppenbra istället.
    Kram Linda

    SvaraRadera
  9. Så gick det med det tidiga sänggåendet...:)
    Kan inte låta bli att lev..samtidigt som jag måste läsa vidare..hur det gick!
    Förstår din panik..men för mej var det en underhållande läsning...tack vare att du skriver som du gör!!
    Ha en underbar tisdag!
    Kram Annika

    SvaraRadera
  10. Vilket (ofrivilligt) äventyr. Tur att det slutade lyckligt . Hoppas du kunde sova gott i natt...

    Ha en fin dag.

    Åsa

    SvaraRadera
  11. Hej,
    Tack för din kommentar, blir så glad att du tittar in! Jag älskar kudden, den är så fin. Ska nog köpa en till:) Ha en skön dag och ta hand om katten:)
    Kram Niina

    SvaraRadera
  12. Men älskade vännen! Vilken grej! Usch.....vilken dag, kväll och natt... Men vad skönt att det löste sig och att Söderman är tillbaka.

    Stora KRAMAR!!!!
    // Jennica

    SvaraRadera
  13. Ja det var en historia, men skönt att Söderman kom till rätta! Våran katt Birger är ju ingen direkt innekatt utan älskar att vara ute på natten, tar sig en å annan mus och vill gärna visa upp inne!! Skönt att allt gick bra! Kram Iréne

    SvaraRadera
  14. Oj, vilken dag... Jösses! Vilken tur att ni hittade Söderman tillslut.

    Kram D

    SvaraRadera
  15. Herre, jisses då vilken dag. Skönt att allt blev bra till slut.
    Kram Mamma C

    SvaraRadera
  16. Vilken historia- rolig att läsa, men såå jobbigt för dig din stackare. hoppas du sov ordentligt i natt. Kram Lisa

    SvaraRadera
  17. Ojojoj.. vilken historia, snacka om att du måste vara helt slutkörd efter det.

    Ha det bra

    //Elvira

    SvaraRadera
  18. Ojojoj vilken dag! Glad att det ordnade sig! Kram!

    SvaraRadera
  19. Ooooj! Så jobbigt att vara rädd för att det hänt något, tur att det gick bra. Och motion o rörelse kan också va bra mot mensont!! :)

    SvaraRadera
  20. Jösses vilken händelserik kväll! Tack och lov att Söderman kom tillrätta! Vi har oxå letat som galningar efter en av våra katter,Selma, som försvann i juni för några år sen och dök upp i november! Liten som en kattunge var hon och vi vet fortfarande inte vad som hade hänt henne.
    Kramar i massor till er båda!
    Carina
    kattarsel@live.se

    SvaraRadera
  21. Ha, ha du är rolig du... kul att läsa,även om det var dramatiskt för dig och missen. Du borde skriva böcker ... man vill gärna läsa färdigt det du skriver! Ha det gott kram Marie

    SvaraRadera
  22. Katter på rymmen har jag varit med om både en och två gånger.... Klart man får panik när älsklingen är på rymmen!/Christina

    SvaraRadera